Idag när Kerstin kommit hem från jobbet tog hon Kenzo med sig i bilen och åkte någon kilometer bort till Söderåsen för att gå på en skogspromenad med honom då något konstigt hände. Ett hundratal meter in i skogen stannar han plötsligt och kör upp nosen i luften och "vädrar". I normala fall brukar han i de lägena visa en vilja att sätta efter bytet, men nu verkade han mest fundersam, och aningen tveksam till vad det kunde vara, och trots att han var okopplad valde han att stanna kvar med Kerstin. Att det var vittring på något annat än han är van vid är uppenbart, annars skulle han ha dragit vidare in i skogen efter bytet som han gjort så många gånger förr, fast då har det mest varit efter tjäder eller rådjur.
Kerstin, som läst om jägaren och hunden som blev dödade av en björn i Valsjöbyn i Jämtland, och om de två män som blev attackerde av en björn i Sveg nyligen, samt dagens artikel i Sundsvalls Tidning om jägaren vars 11-årige stövare blev riven och dödad av två vargar inte långt från Sundsvall, fick då lite "björnfrossa" och gick tillbaka till bilen och åkte hem.
Efter middagen satte vi oss i bilen för att åka in till stan, och efter någon minut kom kanske förklaringen till Kenzo´s beteende. En älgko med två stycken årskalvar stod lungt och betade i skogsbrynet efter vägen några hundra meter från vårt hus. Det skulle kunna ha varit dem han fick vittring på tidigare under dagen, men helt säker kan man ju aldrig vara....
onsdag 24 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
"Mors lilla Kenzo i skogen gick..." Vi skulle också fått björnfrossa Hizani och jag ha, ha. Man vet ju aldrig. Ta hand om er. Kram Gurli och Hizani. (Vet inte riktigt var det ska läggas in, hmmm :)
Skicka en kommentar